Här är stillhet och tystnad

nu när marken färgats vit.

Från den trygga gamla kyrkan

klingar sången ända hit.

Jag har stannat vit vägen

för att vila mig ett tag

och blev fångat i det gränsland

som förenar natt och dag.

Och ett skin ifrån ljuset

bakom fönstrets välvda ram

har förenat dom själar

som finn med oss här i tiden.

Och jag vet att dom som har gått för oss

har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor

så länge vi är här.