Det började som en skakning på nedre däck

Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck

Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läckMan hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp

Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt

Jag tog en tröja, jag tänkte att havet är säkert kallt

När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in

Såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten på din kind

Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats

Det var på översta däck fast det egentligen var första klass

Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt

Det var väl bara en herre från tredje klass som trängde sig lite dumt

Vi träffade en man som vi hälsat på förut

Han presenterade oss för sin dotter och sin fru

När vi kom upp på däck sa kaptenen att livbåten inte gick att få i sjön

Det var visst kedjorna till nån hissanordning som någon hade glömt

Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne

Och vi skålade för imperiet och för varann

Nu börja skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor

Många hoppade i vattnet men vi beslöt att stanna kvar ombord

Sen lämna råttorna skeppet för att söka sig mot land

Men vi stod kvar där på däcket och höll varann i hand

Vi tänkte havet är alltför stort och kallt och vilt

Och i de båtar som satts i sjön fanns inte plats för en enda till

Sen spela fartygsorkestern "Närmare Gud till Dig"

Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för just vår tid

Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp

Vi går till botten där vi står men flaggan, den går i topp